Tanken med kattpensionatet var god och visst fanns det ett behov. Med gott om plats i den uppvärmda ladan så gick det att ordna med goda förhållanden för katter som behövde husrum för längre eller kortare tidsperioder. För Ann och Helge så var det här inte en så stor omställning och kattpensionatet hade många hjälpande händer från traktens ungdomar som tyckte att det var spännande med så många katter samlade på en plats. Men så hände det något, Ann och Helges kattpensionat fick konkurrens, och det hela ledde till en frivillig likvidation av verksamheten då det till slut bara var en enda katt som behövde husrum för en månads tid.
Frivillig likvidation då katterna uteblev
Att katterna uteblev var först ett mysterium. De hade ju haft några förfrågningar per vecka och det fanns kunder som kom in med katten med jämna mellanrum för att resa till andra städer och hälsa på familj. Svaret på mysteriet dröjde inte länge. Några av ungdomarna som hade hjälpt till med pensionatet från start insåg att de ville starta sin egen verksamhet. Det här gjorde de utan att först prata med Ann och Helge som blev överraskade då strömmen av katter plötsligt sinade.
Det var när en enda katt fanns kvar på pensionatet som de insåg att det var dags att lägga ner bolaget med frivillig likvidation. Helge hade precis köpt in foder och kunde inte avboka leveransen så när de hade sålt av det som gick att sälja så gick de i stort sett på plus minus noll.
Det nya kattpensionatet köpte fodret
När ungdomarna som hade startat det nya kattpensionatet i samma stad fick veta att det första hade stängt på grund av deras tilltag så fick de dåligt samvete. De hade inte insett att det inte fanns behov av två kattpensionat. Ann fick samtalet och ursäkten samt förfrågan om att få köpa det foder och annat som blev över av verksamheten.
Både Ann och Helge bestämde sig för att förlåta och att sälja det som fanns kvar till ett bra pris. De insåg att ungdomarnas tilltag hade varit av god vilja. Dessutom så hade de fullt upp med den vanliga verksamheten på gården för människor som behöver avkoppling och någonstans att bo under kortare tidsperioder.
Idag så skrattar Ann och Helge åt kattpensionatet som så snart fick läggas ner och de tycker att det är bra att det i varje fall blev tal om frivillig likvidation och inte om konkurs. Det blev trots allt en god lärdom och ett projekt som de numera bara har goda minnen från. Ann tar fortfarande emot en katt eller två då det krisar, men det gör hon privat och mot självkostnad.
Fotnot: Ann och Helge heter egentligen något annat.